Vid närmare eftertanke

Mat kunde vara alldeles underbart. Inte sant? Allra helst om man åt en utsökt tillagad måltid vars blotta doft gjorde att det vattnades i munnen på en innan man ens hunnit fundera på eller se vad som orsakat detta.

Samtidigt kunde mat vara ytterst förrädiskt. Det kunde vara så otroligt lockande att man inte kunde motstå att ta en tugga, och så en till och en till … Till slut hade man tagit så pass många tuggor att man lagt på sig några – väldigt oönskade – kilon. Kilon som vägrade försvinna. Fast det värsta var antagligen när man inte ens insåg att man hade gått upp i vikt och fortsatte i godan ro att låta sig lockas av denna lömska njutning om och om igen.

Jolene var en matnjutare. Hon älskade i princip all mat och framför allt den som hennes underbare sambo med flinka fingrar och maskulina händer trollade fram. Vissa gånger var det en tillgång att vara kär och tillsammans med en utbildad kock som kunde sina saker. Varje dag överraskade han henne med förföriska smakligheter. Hon befann sig i rena himmelriket!

Fast nu var det dessvärre så att hon tydligen tillhörde den kategorin som oturligt nog lade på sig några kilon på grund av att hon älskade mat. Ännu värre var att hon även var en av dem som inte ens hade insett att hon hade gått upp i vikt. Hennes älskling hade inte sagt nå-got och eftersom hon inte ägnade sin spegelbild någon större uppmärksamhet eller brukade studera sin kropp in i minsta detalj, hade det inte gått upp för henne att så var fallet.

Egentligen var hon ingen sådan där larvig tjej som fick panik bara av att vågen visade ett hektogram mer än dagen innan. Så ytlig kunde hon med gott hjärta påstå att hon inte var. Utseendet spelade trots allt ingen egentlig roll, för det var insidan som var det viktiga och så länge vikten inte påverkade ens hälsa negativt, fick man vara precis så stor eller liten man ville. Så hade Jolene alltid resonerat. Åtminstone fram till dagen innan, då hon och hennes bästa kompis hade suttit i universitetets gigantiska bibliotek och pluggat. Plötsligt hade hennes kompis tittat upp från sina böcker och anteckningsblock för att ingående granska Jolene. Under några minuter hade hon inte sagt ett ljud, utan bara fortsatt med sitt granskande. Eftersom Jolene inte var van vid den sortens behandling, hade hon blivit påtagligt nervös och frågat om det var något särskilt som hennes kompis ville. Till svar hade hon fått frågan om hon möjligtvis hade gått upp i vikt?

Frågan hade haft samma effekt på Jolene som om hon hade fått en örfil och till en början trodde hon att hon hade hört fel. Vad var det hennes kompis undrade? Varför undrade hon det? Hur kunde en eventuell viktuppgång på något sätt vara viktigt i sammanhanget?

Hennes kompis hade slutligen tittat ned i sina böcker igen och mumlat något ohörbart, vilket fick Jolene att bli ännu mer nervös. Trots motvilligheten i magen hade hon frågat vad kompisen nyss sagt. Då hade Jolenes kompis återigen sett upp från böckerna och svarat att hon hade märkt att blusen satt lite trängre än vad den tidigare gjort och att byxorna stack in så pass mycket i Jolenes höfter att det såg ut som om de var för små.

Nu stod Jolene alltså framför hallspegeln i sin paradisdräkt och studerade varenda vrå på sin kropp. Hade verkligen hennes mage putat ut så där mycket innan? Om hon stod så att hon kunde se sig själv i profil såg hon faktiskt nästan gravid ut och visst hade höfterna blivit bredare?

Missmodigt sneglade hon på senaste upplagan av VeckoRevyn som låg på byrån intill och betraktade den leende modellen som sturskt såg rakt in i kameran med bara en minimal bikini på kroppen. Artikeln som bilden tillhörde talade om i sin rubrik med feta bokstäver hur den här flickan höll formen. Inte hade hon en utputande mage eller breda höfter. Hennes mage var platt och hade en antydan till magrutor. Modellens höfter var små, men ändå tillräckligt breda för att kurvorna skulle vara perfekta. Avundsjukt stirrade Jolene på modellens trådsmala och guldbruna lår. Jämfört med dessa, var Jolenes egna likbleka och stora som hus.

Om man tog sig tid att läsa artikeln, kunde man få reda på att modellen dagligen gick till gymmet där hennes personlige tränare väntade. Genom sitt utseende hoppades modellen på att hon kunde vara en förebild för alla unga tjejer och på så vis råda bot på den övervikt som ökade i rasande takt.

Magen knöt ihop sig och ännu en gång granskade Jolene sin nakna kropp. Vid närmare eftertanke hade hennes kompis antagligen rätt. Jolene hade nog gått upp i vikt. Hur hade Jolene kunnat undgå att se det och varför hade hennes sambo inte sagt något?

Blicken gled ned en bit och fastnade vid bysten. Därefter sneglade hon återigen på modellen, för att därefter återigen se på sina egna bröst. Vad små de var jämfört med den där modellens. Hade de alltid varit så där små? Jolene borde kanske … Tanken hade aldrig tidigare slagit henne och verkade nu så främmande för att komma från henne. Var verkligen plastikoperation lösningen? Å andra sidan, om hon valde att förstora brösten så att de såg ut som modellens, kunde hon kanske även passa på att fettsuga kroppen lite. Bara på de ställen där det syntes att hon hade gått upp i vikt. Exempelvis kring magen. Kanske även låren. Var-för inte passa på med fingrarna om hon nu ändå var igång?

Personvågen låg på golvet vid sidan om Jolene och tycktes skratta åt hennes elände. Hatiskt blängde hon på det svartfärgade glaset och hade god lust att slänga den i väggen så att den gick i tusen bitar. Fast det skulle inte hjälpa henne, även om åtminstone humöret skulle höjas. En flyktig tanke på att hon borde väga sig för att verkligen konstatera om hon gått upp i vikt, skyndade förbi hennes medvetande. Till en början ville tanken inte slå rot, men envisades med att uppenbara sig i hennes huvud så pass många gånger, att hon till slut inte kunde se någon annan utväg. Hon var tvungen att få veta med säkerhet. Efter det kunde hon avgöra vad som var bäst att ta sig till.

Med ett snabbt tryck på personvågen med främre delen av foten fick hon igång den. Långsamt ställde hon sig på den och blundade tills hon hörde ett litet pip som tydde på att vågen hade bestämt sig. Motsträvigt öppnade hon ögonen så sakta hon kunde, så det nästan såg ut som om hon hade gjort det i slow-motion. Med sina kantiga siffror talade den hånfullt om att hon hade gått upp två kilo.

Magvärken kom på ett ögonblick och paniken bubblade sig uppåt. Hur hade hon lyckats gå upp två hela kilogram? Hur var det möjligt? Okej, hon visste hur det hade kunnat vara möjligt då hennes sambo var kock och lagade himmelskt god mat. Fast hon hade inte gått upp i vikt av den anledningen innan. Varför hade hon gjort det nu?

Plötsligt kände hon sig otroligt tjock och sjönk ned med en duns på golvet. Äcklad av sin nya insikt slängde hon iväg tidningen med reportaget om den perfekta modellen med ett frustrerat vrål och sjönk ihop ytterligare. Sedan kom tårarna. Först någon enstaka för att se-dan få sällskap av en störtflod som banade sin väg nedför hennes kinder.

Hon ryckte till när ytterdörren plötsligt öppnades och hennes sambo steg in i lägenheten. På ett ögonblick hade han rusat fram till henne där hon satt på golvet och undrade hur det var fatt. Till svar ryckte hon på axlarna och lät tårarna fortsätta att bana sin väg nedför hennes blöta kinder.

Han nöjde sig inte med det svaret, utan krävde att få veta vad som hade försatt henne i det här tillståndet. Eftersom svaret var så uppenbart för henne, fräste hon snyftande fram det. Allvarligt såg han henne djupt i ögonen.

”Tjock? Älskling, två kilo gör inte dig tjock. Herregud, se på dig själv! Du är långt ifrån tjock och även om du nu hade varit det – vilket du inte är – hade det inte spelat någon roll för mig. Jag tycker att du är den vackraste personen i världen – både invändigt och utvändigt. Din utvändiga skönhet är bara ett plus, för det är din insida som fångade mig. Jag skulle inte vilja förändra dig på något sätt. Inte alls. Tvivla aldrig på det. Och nej, jag säger inte det här bara för att jag tror att det är det du vill höra. Det jag säger är sanningen. Alla människor är unika och därför är alla vackra var och en på sitt sätt. Det kan ingen skvallertidning eller någon annan ändra på, oavsett vad de påstår.”

5 dec 2014

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)