På återseende

De iskalla regndropparna föll tungt mot hennes hud och mjuka hårsvall. Vid det här laget hade det regnat varenda dag den senaste veckan och det var hon mer än lovligt trött på! Nåväl, ”varenda dag” var nog att ta i en smula, men det låg i varje fall farligt nära sanningen och om man skulle tro meteorologerna var det långt ifrån slut …

På avstånd kunde hon se tågets framlyktor bryta igenom morgonens tjocka höstmörker. Suckandes stampade hon med fötterna på stället där hon stod, samtidigt som hon stirrade rakt in i ljuset. Framför ögonen började det flimra.

Hon väcktes ur transen när en av tågvagnarna for förbi henne och en varm känsla började fylla hennes mage. Var inte det där ..? Fast det var väl ändå inte möjligt? Hon skyndade sig till rätt vagn för att ta reda på det.

Så snart tågdörrarna öppnats och de avstigande passagerarna gjorde sig beredda på att lämna tåget, trängde hon sig ogenerat in i hopen av människor. Någon snäste åt henne, medan någon annan armbågade henne i midjan. Hon struntade i det och slank in i den nu nästan tomma vagnen.

Blicken flackade runt i vagnen tills hon hittade vad hon sökte. Det måste vara han! Om han nu inte skaffat sig en dubbelgångare, men det hade hon svårt att tro. Fast i och för sig hade underligare saker hänt.

Hon sträckte på ryggen och valde sedan med blicken en tom sittplats. Därefter gick hon bestämt fram. När hon passerade honom, kastade hon en hastig blick åt hans håll och satte sig sedan på en plats där hon kunde se honom. Än var hon inte helt övertygad om att det var rätt person, men det tänkte hon ta reda på.

Han satt och läste något på en surf- eller läsplatta och tycktes vara djupt försjunken i innehållet. Kinderna hettade och magen pirrade när hon skymtade hans ena hand. Det var svårt att tro att det redan hade gått tio år sedan de sist träffades. För att vara helt säker var hon tvungen att räkna på fingrarna. Tänkte han fortfarande på henne eller var hon endast en droppe i havet?

Ett irriterat harklande återförde henne till nuet och hon möttes av ett par trötta ögon och ett ”din biljett, tack”. Fumlande fiskade hon upp sitt månadskort ur den trånga jackan och räckte fram det. Hon lämnades med ett korthugget och buttert ”tack”.

”En riktig solstråle”, mumlade hon och följde tågvärdens ryggtavla med blicken en stund. Därefter sökte sig blicken till honom igen. Han såg fortfarande ned på sin skärm. Under ett ögonblick såg hon intensivt på honom och upprepade ”se på mig” för sitt inre några gånger. Efter en stund fick hon motvilligt inse att hon inte hade någon telepatisk gåva.

Känslan av hans händer på hennes kropp blev plötsligt verklig och påtaglig, trots alla år som gått. Den gången hade hon inte insett vad hon slängde bort – ung och dum som hon var – men det insåg hon nu. Han hade varit den rätte för henne, fast det hade hon inte velat inse i och med att hon redan haft ett förhållande med en annan man. Ett förhållande som inte hade varit särskilt varaktigt.

Borde hon ropa på honom? Få hans uppmärksamhet på något sätt? Snart skulle tågresan vara slut och då skulle det vara för sent.

Den kvällen för så många år sedan hade hon förvisso knappt druckit något, men den mängd som hon fått i sig hade varit tillräcklig för att hon skulle våga besvara hans närmanden. Det hade varit fel, men något hos honom hade haft magnetisk verkan på henne, likt ljus har på insekter. Efteråt hade hon låtsats som ingenting och knappt svarat när han ringt henne. Hon hade ju haft pojkvän – förstod han inte det?

På ostadiga ben reste hon sig i den vingliga tågvagnen och stapplade bort till honom. Andhämtningen blev tyngre och hon andades stötvis. Hjärtat började skena. Vad skulle hon göra om han inte mindes henne? Kanske betydde hon inte lika mycket för honom som hon tidigare trott? Hon var kanske bara en i raden av hans erövringar, även om han inte hade verkat vara en sådan person på den tiden.

Ljudlöst ställde hon sig bredvid honom och kände den svaga doften av hans rakvatten. Från högtalarna hördes att de strax skulle ankomma till den station hon skulle stiga av på.

”Hej!” sade hon med ett leende, men försvann kvickt medan hon mumlade fram en ursäkt, när han lyfte sitt huvud och mötte hennes blick.

3 dec 2014

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)