Hennes skrik

Det var skriket som bryskt jagade bort sömnen. Med skenande hjärtslag placerade hon sig i sittande ställning i sängen med marinblått täcke som gränsade till svart, som skjuten ur en kanon och famlade frenetiskt efter knappen till sänglampan. Hon andades stötvis och så snart sovrummet fylldes med belysning såg hon sig förskräckt omkring. Hade det varit hennes eget skrik eller hade det möjligtvis kommit utifrån?

Erinringar från nattens dröm återvände bit för bit. Det hade varit hennes skrik. I drömmen hade hon befunnit sig i sitt eget välbekanta kök i sin lägenhet och tittat ut genom fönstret och betraktat den stilla natten där fullmånen speglade sig i någon enstaka vattenpuss. Plötsligen hade en man uppenbarat sig under en gatlykta och stirrat oavvänt på henne med oberörda och genomträngande ögon. Illa till mods hade hon gått därifrån, men i samma ögonblick hade någon försökt att öppna den vällåsta ytterdörren och vettskrämt hade hon sprungit till sin sängkammare där telefonen fanns och skulle ringa efter hjälp men det hade varit för sent. Hon hade inte hunnit mer än att lyfta telefonluren förrän den främmande mannen från gatan hade stått i kammaren med uttryckslös blick och en blänkande kniv i handen som han långsamt lyfte som för att hugga den i henne.

Hon skakade på huvudet så att de ljusbruna lockarna dansade kring huvudet som om hon ville skaka av sig skräcken som hade infunnit sig. För att försäkra sig om att det enbart hade varit en dröm, lyssnade hon på tystnaden som fyllde våningen. Drömmen hade känts skrämmande verklig och fortfarande kunde hon känna knottrorna som rädslan hade framkallat på huden och höra den främmande mannens praktiskt taget ohörbara andetag och alltjämt kunde hon känna hans närvaro i sovrummet där väggarna hade en smörblomsgul nyans.

Det var meningslöst att försöka somna om eftersom tröttheten var som bortblåst. Istället reste hon på sig och gick makligt ut till köket för att dricka ett glas vatten eller möjligtvis mjölk för det hade hon hört skulle vara behjälpligt om man hade sömnsvårigheter.

Med någonting som ämnade påminna om ett skratt för att lätta upp den tryckta stämningen tände hon taklampan och hörde dess välbekanta klickande då den fick liv och sömnigt strödde ut sitt ljus runtomkring sig. Hon hade inte alltid varit så här lättskrämd utan det hade kommit i tonåren i samma veva som fler brott mot kvinnor hade uppmärksammats i media; rån, våldtäkt och kidnappning bara för att nämna några stycken. Då hade både hon själv och hennes föräldrar sett till så att hon alltid hade med sig något slags beskydd. För det mesta hade hon tagit med sig överfallsspray fast hitintills hade hon aldrig behövt använda det och det var hon bara belåten för. Dock var det bättre att ta det säkra före det osäkra som hennes föräldrar brukade säga.

Lugnet övertog räddhågans och panikens ställe efter att hon hade druckit det första glaset av elfenbensvit svalkande mjölk och med normal andhämtning lutade hon ryggen mot disk-bänken och beskådade natten genom det stora kvadratiska fönstret med sina intensivt smaragdgröna ögon. Några enstaka gatlyktor lyste där ute, men förövrigt var det becksvart och skrämmande. Vad som helst kunde lura där ute. Precis vad som helst.

Det var då när hon gäspande såg ut genom fönsterrutan som hon plötsligt upptäckte honom, eller snarare hans mörka siluett. Om det inte hade varit för att något hade blänkt till som hastigast där ute vid lyktstolpen skulle hon aldrig ha lagt märke till honom och genast gjorde sig drömmen påmind och kvarlämnade en hemsk eftersmak. Mycket långsamt satte hon ned glaset på vasken och intalade sig själv att hon hade inbillat sig, för detta kunde inte vara annat än ren och skär inbillning.

Som för att bevisa det slöt hon ögonen och när hon motsträvigt öppnade dem igen var mannen borta. Bättre till mods tog hon ett djupt andetag och precis i det ögonblicket ringde telefonen inifrån hennes sovrum. Eftersom spänningen alltjämt inte hade släppt spratt hon till men manade omedelbart sig själv att sluta upp med de här dumheterna.

”Hallå?” svarade hon försiktigt men möttes endast av förtegenhet.

Återigen sade hon hallå men personen i andra änden, vem det nu än var, yttrade fortfarande ingenting vilket fick rädslan att krypa fram ur sitt skrymsle och knottrade huden på hennes armar och lät samtidigt en iskall kyla strömma genom hennes stela kropp. Nu mindes hon. I drömmen hade det inte varit hon som ringde, utan det hade varit hon som hade svarat. När hon med robotliknande rörelser lade på telefonluren hörde hon hur en nyckel stoppades i ytterdörrens lås och hur den vreds om.

Då fyllde återigen hennes skrik bostaden. Paralyserat stirrade hon på dörröppningen till rummet och uppfångade ljudet de tunga fotstegen i tamburen i riktning mot henne. Inom kort uppenbarade sig hennes före detta pojkvän iklädd sin långa svarta kappa som nästan satt figursydd på honom och hon andades ut av lättnad. Trots deras brytning med varandra hade de fortsatt att vara kompisar och nu när han var här behövde hon inte längre vara rädd. Dock avbröt hon sina tankar och stirrade på något som blänkte i hans hand; en stor och till synes vass kniv.

Tankarna for genast panikartat igenom huvudet på henne. Vad skulle det här föreställa? Vad planerade han att göra? Svaret var för uppenbart för att hon ville tro på det. All stadga i benen försvann och hon sjönk ner på den sandstrandsfärgade ulliga mattan medan hennes blick växlade mellan hans kalla ögonuttryck och den kniv som befann sig i hans grepp. Gråten stockade sig i halsen på henne och nu kändes det som om all luft hastigt hade försvunnit i det dunkla rummet.

”Jag tänkte bara lämna tillbaka den här”, yttrade han plötsligen och höll upp hennes stora brödkniv med skinande blockchokladsbruna skaft och sylvassa klinga samtidigt som han log sitt älskvärda bländvita leende som ramades in av hans blonda axellånga hår.

2 dec 2014

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)