Gissa vem

"Vad tycker du om den här dräkten?" undrade Peter och slog ut med armarna.

Kim satt på sängen och betraktade sin man som var iklädd en djävulsdräkt med en ansiktsmask. För tillfället tyckte hon att den passade honom som handen i handsken, med tanke på att han betedde sig som en djävul. Han hade ingen aning om att Kim kände till att han var otrogen mot henne. Fast hur skulle hon kunna undgå att märka att han doftade kvinnoparfym som hon själv inte använde när han kom hem? Trodde han på fullaste allvar att hon var så korkad att hon inte förstod?

"Den passar dig utmärkt", sade hon oskyldigt med ilskan bubblande och fräsande i bröst-korgen.

Peter fick ett nöjt ansiktsuttryck och han återvände till väggspegeln för att beundra sig. ”Nog kommer du att kunna håva in snygga kvinnor alltid ” tänkte Kim bakom hans rygg. För att undvika att ge utlopp för sin vetskap och den ilska som den medförde, fick hon anstränga sig. Fast ju mer som hon tänkte på att han var otrogen mot henne, desto mer skruvades ils-kan upp och blev starkare. Till slut kändes det som om hon skulle bli tokig och till och med kvävas. Hon slängde sig snabbt på mage på deras dubbelsäng med marinblått överkast.

Ljudet som sängen gav ifrån sig då hon slängde sig på den, fick Peter att rycka till och vända sig om som om han hade fått en elstöt av något slag. Förvåningen i hans ansikte bytt-tes snabbt ut mot oro och han for fram mot sängen och ned på knä.

"Hur är det älskling?" undrade han samtidigt som han smekte hennes hår och rygg var-samt.

Hur hon lyckades komma på det hade hon ingen aning om, men som en blixt från klar himmel kom hon på en idé om hur hon skulle få bevis på sin mans otrohet och fånga honom på bar gärning. Eller, mer riktigt vore att säga: fånga honom med byxorna nere. Nu gällde det bara att spela sina kort rätt.

"Jag fick plötsligt en olidlig huvudvärk", jämrade hon sig och vände upp huvudet mot honom. "Det blir nog att du får gå på festen själv."

Varje år i slutet av sommaren brukade deras vänner Lena och Rafael ha en maskeradfest hemma hos sig. Den här festen var ett sätt att fira sin bröllopsdag. Vanligtvis brukade det finnas ett tema, men i år fick man välja fritt. Till skillnad från Peter, som valde en av sina tidigare använda kostymer, hade Kim valt att beställa en helt ny och insikten om att hennes man faktiskt inte hade sett kostymen gav upphovet till hennes idé. Denna strålande plan.

Peter satt på sängkanten och såg medlidsamt på sin fru.

"Men behöver du inte hjälp med något nu när du mår dåligt?" frågade han och strök med sitt pekfinger längs hennes kind.

"Nej, jag klarar mig", sade hon med spelad smärta. "Inte ska min huvudvärk hindra dig från att ha roligt. Du får berätta allt för mig när du kommer hem istället."

Tvekande granskade han henne. Orolig för att han hade genomskådat hennes bluff, för-sökte hon le men samtidigt se en smula plågad ut. Varför kunde han inte bara ge sig iväg till festen?

"Kan du lova mig att du ringer ifall du skulle må sämre eller behöva något? Jag är här på momangen", sade han till sist medan han tryckte hennes knutna hand i sin.

Hon nickade stumt till svar och slöt sina ögon som om hon skulle vila. På en gång var han på benen och lämnade henne ifred i tron att hans fru skulle vila bort den hemska huvudvärken. Hela tiden som han befann sig i huset låg hon med alla sinnen på helspänn. Risken fanns alltid att han på något sätt skulle komma på henne med den här charaden. Men så fort hon hörde dörren slå igen andades hon ut och reste sig upp för att hämta sin dräkt som hände dold bland hennes andra kläder i klädkammaren.

Varsamt plockade hon ut den becksvarta spandexdräkten med den medföljande svarta ögonmasken. När hon hade beställt Catwomandräkten hade hon inte tänkt på det, men den passade hennes plan perfekt och var ett utomordentligt bra lockbete. Den idé hon så plötsligt hade kommit på gick nämligen ut på att bevisa hans otrohet genom att få honom att tro att hon låg hemma och mådde dåligt när hon i själva verket gick till festen i en för Peter okänd kostym. På festen skulle han därför tro att hon var någon annan och på så vis skulle hon locka honom till att ta för sig.

Självsäkert såg hon sig i spegeln och kände sig nöjd med sin plan. Ingenting kunde gå fel.

När masken var på marscherade hon i rask takt till maskeradfesten. Musiken hördes ända ut på gatan och en bit nedanför denna. För festvärdarnas egen skull hoppades hon på att de i förväg hade förvarnat grannarna i området så att de inte i efterhand blev utsatta för repressalier. Bortsett från det, verkade festen hållas på en lugn och sansad nivå.

På väg in genom ytterdörren nickade hon som hälsning till en havsgud som stod och kon-verserade med en kvinnlig playboykanin. Trots sitt försök att lista ut vilka de egentligen var, misslyckades hon. Det kunde tänkas att det var några som hon inte kände, men strunt samma. Nu hade hon ett mål som hon skulle uppnå och för tillfället kändes det viktigast. Det var ändå i stort sett det enda som roterade i hennes tankeverksamhet just nu.

Värmen och doften av det kvällen hade att erbjuda att förtära slog emot henne i det ögonblick som hon öppnade dörren till den eleganta villan i vit sten. Huset var fullt av ut-klädda människor och det var först då som oron över om hon skulle hitta sin man eller inte tog tag i henne. Dessutom, tänk ifall det fanns andra med likadan dräkt?! Hur skulle hon då veta vem som var Peter utan att avslöja sig själv?

Vid foten till trappan som ledde till övervåningen tog hon ett djupt andetag och befallde genast sig själv att sluta oroa och jaga upp sig. Nu skulle hon inte tänka i de banorna utan se positivt på det hela. Hennes plan skulle gå i lås.

En kvinna i rosa bikini gick omkring med en bricka som var täckt av champagnefyllda glas. Kim vinkade genast diskret till sig kvinnan och tog emot ett av de spröda kristallglasen. Samtidigt förundrades hon en smula över vilka ekonomiska tillgångar som hennes båda vänner hade. De verkade aldrig behöva vrida och vända på de pengar de hade. Vissa hade verkligen tur.

Bakom sig hörde hon en låg uppskattande vissling som fick henne att vända sig om. Där stod områdets casanova Pierre, iklädd en cowboyutstyrsel och lutade sig mot dörrkarmen till vardagsrummet. Från Kim kom en suck innan hon ens själv hann reagera.

"Grrr", sade han med rullande r medan han närmade sig Kim.

Han grep tag i hennes arm när hon skulle vända sig om och gå därifrån.

"Jag vet en häst som du gärna kan få använda piskan på medan du tar dig en ridtur", sade Pierre lent och granskade henne uppifrån och ned.

Uttråkad och smått irriterad betraktade hon honom och snurrade kristallglaset i sin hand.

"Är det en så besvärlig häst att den behöver bli piskad?" undrade hon nonchalant.

"Snarare att han njuter när en så attraktiv kvinna som du håller i piskan och han kan behöva lugnas ned eftersom du väcker vilddjuret i honom."

"Verkligen?" frågade hon med mer intresse.

Han nickade medan han lät sin hand lossa sitt grepp och vandra ned till hennes rumpa.

"Då borde det här lugna ned dig", sade hon.

Därefter hällde hon glasets innehåll över Pierre och marscherade sedan bort från de fnissande människorna och den blöte och arge casanovan. Hon tänkte verkligen inte bli en i raden av hans erövringar. Fast det hade säkert blivit en perfekt hämnd mot hennes man Peter.

Inne i vardagsrummet, vars hela inrede gick i trätema och hade en mysig öppen spis, dan-sades det för fullt mellan gorillor och pirater, poliser och katter och gud vet vad. Men ingen-stans kunde hon hitta sin djävul till make. Fortfarande med blicken svepande över folkhopen satte hon sig i en bekväm svart skinnsoffa. Förmodligen hade värdparet flyttat in den från ett av de andra rummen med tanke på att den inte riktigt passade in. Den bröt mot resten av träinredningen.

"Snygg dräkt", sade plötsligt en främmande röst.

Kim ryckte genast till och såg åt det håll som rösten hade kommit ifrån och såg att det var en långbent brunett i en klassisk skolflickeuniform.

"Detsamma", svarade Kim och återgick till att leta efter Peter med blicken.

Efter en stund insåg hon besviket att han inte skulle komma in i rummet och reste sig där-för för att gå. Hon lät styra stegen mot hallen för att fortsätta letandet där. Känslorna var rejält blandade när hon upptäckte djävulen som var i full färd med att kyssa och tafsa på samma brunhåriga skolflicka som för bara en liten stund sedan gett Kim en komplimang för dräkten. Varför var hennes man tvungen att vara så klyschig och tända på en tjej i skolflickeuniform? Men nu skulle det i alla fall vara slutkladdat.

Dominant steg hon fram och med smekande handrörelser skiljde hon dem åt för att se-dan trycka sin spandexklädda kropp mot honom. Eftersom hans ansikte var dolt bakom det flinande djävulsansiktet kunde hon inte vara säker, en av hans kroppsspråk att döma verkade han inte misstycka att hon bröt in.

För att kunna kyssa honom fick hon lyfta upp masken till precis under näsan, men sedan tog hon girigt för sig och fick samma eldiga respons från honom. Hans grepp om henne hårdnade och andhämtningen blev häftigare.

Medan hon nafsade honom i öronsnibben och läppen, drog hon dem båda mot ett av gästrummen. Även om hon ville ha bevis på Peters otrohet, ville hon inte gärna ha vittnen på det och stängde därför dörren omsorgsfullt.

När det hela var över rusade hon stapplande ut och tillbaka till deras lägenhet. Tanken var att hon skulle ligga i sängen när han kom tillbaka och, bildligt talat, ställa honom mot väggen. Nu kunde inte Peter komma undan.

Väl innanför dörren slet hon av sig kostymen och därefter skyndade hon att få på sig de kläder som hon burit då Peter varit hemma. Allt för att han inte skulle misstänka något.

Hon hade bara legat en liten stund i sängen läsandes tidningen ”Se & Hör” när hennes man kom hem igen.

"Hej älskling", hälsade han och kysste sin fru på pannan. "Hur mår du?"

"Bättre", svarade Kim leende. "Jag har förresten något att visa dig."

Under sängen hade hon lagt sin kostym och sträckte sig nu efter ansiktsmasken.

"Vad tycks?" frågade hon triumferande med masken framför ansiktet.

"Den är fin. Skulle du ha haft den på festen?" sade han lugnt och rörde inte en min.

Antingen var hennes man en väldigt duktig lögnare, eller så var det något som inte stäm-de. Obehag lägrade hennes mage hastigt.

"Hur var festen?" undrade hon med ett osäkert ansiktsuttryck.

"För att vara fullkomligt ärlig var den lite småtråkig, vilket delvis berodde på att du inte var där och gjorde mig sällskap. När jag stötte på Lena frågade jag var Rafael var någonstans och fick beskedet att han och några till befann sig i källaren och sysselsatte sig med ett pokerparti. Jag gjorde därför dem sällskap och då blev festen genast trevligare. Efter en stund kom Pierre ned, du vet den där kvinnokarlen? Han gnällde över att en tokig kvinna hade hällt sin champagne på honom så att han blivit blöt och inte kunde vara med där uppe längre. Givetvis tyckte jag synd om honom och föreslog att han kunde låna min kostym. Istället fick jag låna Rafaels morgonrock. Förmodligen fick han omkull någon kvinna, för då han kom tillbaka tackade han så mycket och var på bättre humör. Då bestämde jag mig för att det var dags att gå hem igen. Jag hade trots allt vunnit ett par tusen kronor."

Stolt viftade han med sin vinst där han satt på sängkanten. I Kims huvud stod allt still utom ett enda faktum. Samtidigt kändes det som om hon hade fått ett knytnävsslag rakt i magen.

9 dec 2014

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)